Med Annikki på besök hos Veikko och de andra på Suomikoti

Den 17 juni var det äntligen dags igen att, tillsammans med Annikki Hansen, besöka Veikko, Tyyra, Anna-Liisa och de andra på Suomikoti. Och den här gången med en betydligt gladare Annikki – nu står hon ju äntligen i kö för att själv också få komma till Suomikoti (läs här om Annikkis kamp). Även om hon hade ramlat och skadat sig ganska illa, något hon hela tiden oroat sig för ska hända, var hon efter omständigheterna pigg och verkade starkare än innan beskedet om rätten att ställa sig i kö, kom.

På Suomikoti var allt som vanligt. Personalen var som vanligt lättsam och trevlig och bjöd oss på nybryggt kaffe och småpratade om allt möjligt. Och åldringarna var där och välkomnade Annikki, som de lärt änna genom hennes många besök där. Annikki satt en bra stund och pratade med Veikko och sedan försvann hon och Tyyra, likt två bästisar, in på Tyyras rum ett tag för lite ”girl talk”. Krister Nordström, en klippa, var med under besöket och Pentti förstås som oförtröttligt hämtar Annikki och kör henne till Veikko och sedan hem igen hela den långa vägen till Åkersberga. Och så jag, som har skrivit texten (se under rubriken).

Efter drygt en timme var det lunchdags för de boende och då hade vi hunnit dricka kaffe, äta medhavda bulllar, prata med alla och det var dags att åka. Det spöregnade, Annikki uppfann en regnhatt av en plastpåse och Pentti körde fram bilen ända till porten.  Den enda manliga vårdaren följde oss och vinkade farväl.

Nästa gång vi åker till Suomikoti ska det vara sol och varmt så att Veikko och Annikki och vi andra kan sitta ute på den fina uteplatsen!

Veikko & Annikki

Pentti och Tyyra

Krister i korridoren

Anna-Liisa

Annonser