maj 18, 2010 Lämna en kommentar
Veikko är på framsidan av veckans Mitt i Vaxholm.
– Vi ser ingen anledning att han ska flytta, säger Annicka Hörnsten Blommé.
På sidan 4 i Vaxholms lokaltidning Mitt i uppmanas läsarna att tycka till om hur kommunen behandlar Veikko.
Gör det!
maj 16, 2010 4 kommentarer
Eftersom jag blivit anklagad för att lämna felaktiga uppgifter, så är det på sin plats med ett förtydligande. Det jag återger som pappas berättelse, är också pappas berättelse eller så som han upplever situationen.
Sedan ” back to basics”. Eftersom uppmärksamheten har växt så enormt, kanske lite över mitt huvud, så vill jag skriva några rader om starten i ärendet. Detta är basfakta som det finns papper på.
Jag behöver kanske inte orda så mycket om varför jag lämnade in första ansökan. Pappa sa att han mår dåligt och det var ju inte så svårt att se heller med egna ögon. Jag behövde inga större utredningar för att komma fram till det. Mammas bortgång 13/10 var enligt min mening ytterligare större anledning till förändring men påverkade tydligen inte kommunens bedömning nämnvärt.
Jag insåg också ganska tidigt att ingen tog det här på riktigt allvar. Det tog väldigt lång tid innan första besöket av biståndshandläggaren. Från 24 augusti till 29 oktober!?
17 november ansåg hon att utredningen var klar och Veikkos behov är tillgodosedda vid nuvarande boende. Jag klagade till biståndshandläggaren att hon kanske inte förstått problemet fullt ut! Bad samtidigt få kontakt med hennes chef och förklaring.
Förklaringen var (vilket har glömts bort under resans gång) som följer. Jag citerar Margot Franzen: ”Jag tror visst att Linda har förstått situationen och helst skulle vilja föreslå bifall. Tyvärr har vi begränsade ekonomiska resurser och stränga order från ansvariga politiker att hushålla med skattekronor. Det går att överklaga beslutet, när det är fattat i socialutskottet”. Jag får dock möjligheten att före mötet den 1 december lägga fram min synpunkt på problematiken.
Socialutskottet återremitterar ärendet tillbaka till förvaltningen. Enda fortsatta utredningen jag känner till, är ett utlåtande från Cyrillus, hur dom tänker ändra matsituationen, att det finns 3 st finsktalande i personalen och att dom inte lyckats analysera varför Veikko inte vill delta i aktiviteter. Detta får jag ta del av först efter beslutet.
Man försöker alltså undvika den ekonomiska orsaken genom att bevisa att behoven är tillfredställda i det nuvarande boendet. Avslag kommer då den 19 januari med enkel motivering som ovan.
Jag får ytterligare anvisning att överklaga beslutet, vilket jag också gör den 23 februari. Samtidigt får jag kontakt med finska krigsveteraner som gör hembesök och rådgör mig att påkalla läkarundersökning tillsammans med auktoriserad tolk. Läkaren konstaterar den 11 mars att pappa mår dåligt och noterar också hur mycket han berättar om sin situation på finska till tolken.
16 mars: Kommunen vidhåller sitt beslut och skall skicka det vidare till förvaltningsrätten. Detta sker den 26 mars.
Som ni ser så har det hänt väldigt lite på väldigt lång tid. Ärendet är hos förvaltningsrätten och vid kontakt den 10 maj hade man inte tagit ärendet till behandling.
Första reportaget med SVT Uutiset behandlade ärendet korrekt enligt min mening. Den visade hur pappa mår och att kommunen vill inte köpa plats på finska hemmet. Sedan kan jag väl tycka att det har skenat i väg och som sagt växt mig över huvudet. Jag fick också obekräftad information om att det i utredningar figurerar tvivelaktiga uppgifter. Detta skall jag kontrollera genom att jag begärt alla kompletta protokoll från biståndshandläggaren.
Slutsatsen är: Första Uutiset-inslaget var korrekt, sedan kom ABC med lite felaktiga uppgifter om språkanvändning. Det förekommer finska på boendet, även om det är konstgjort och i mycket begränsad omfattning för att dölja den ekonomiska bakgrunden som är huvudorsak i avslagen. Olika åtgärder är ju spel för gallerierna men det faller ju på dom så småningom. Jag vill att min del är sanning i det här och att jag skall avslöja kommunen för felaktigheter.
Det som pappa säger, det är hans verklighet och inte nödvändigtvis riktigt hela sanningen. Men oavsett om det är rätt eller fel, så är det så han upplever situationen. Om det är något han har missförstått i sina kontakter med personalen, så är det bara ytterligare bevis för språkproblematiken. Det är också därför jag ber om att få veta i förväg när någon från kommunen ska besöka pappa, för att undvika missförstånd och kunna ta del av vad som sägs.
Pappa vill bara komma till en omgivning där han kan förstå vad som sägs och själv göra sig förstådd.
/Pentti Virtanen
maj 15, 2010 1 kommentar
Ensin ruotsiksi/först på svenska, sitten suomeksi/sedan på finska.
Jag kan berätta att Veikko tog ganska illa vid sig av Annickas (Annicka Hörnsten Blommé, ordf i socialnämnden i Vaxholm) besök. Först och främst av hennes sätt att enbart meddela personalen om sin ankomst och inte Veikko själv eller oss anhöriga.
Om jag förstod det hela rätt så var avsikten nu att som alternativ erbjuda plats på något äldreboende i Åkersberga och att få min far att acceptera det, och på det sättet lösa problemet.
Jag vet inte hur den här ”diskussionen” gick, men enligt min far gick Annicka därifrån i ilska, utan att ens säga adjö!
Lämpligt beteende, med tanke på hennes ställning och uppgift!
Ja suomeksi:
Voin kertoa että Veikko oli melko närkästynyt Annickan (Annicka Hörnsten Blommé, sosiaalilautakaunnan pj) vierailusta. Ensinnäkin tavasta ilmoittaa vain henkilökunnalle tulostaan eikä hänelle tai meille omaisille suoraan.
Jos nyt käsitän oikein, niin tarkoitus oli tarjota vaihtoehtona paikkaa johonkin Åkersbergan hoitokotiin ja saada isäni hyväksymään se ja sillä tavalla… ratkaista tämä pulma.
En tiedä kuinka tämä ”keskustelu” kävi, mutta isän mukaan Annica lähti vihoissaan pois, näkemiä sanomatta!
Sopivaa käyttäytymistä, kun ajattellee hänen asemaa ja tehtävää!
maj 13, 2010 Lämna en kommentar
Pentti Virtanen, Veikkos son har upprepade gånger påpekat för de ansvariga i kommunen att han vill vara närvarande när kommunrepresentanter pratar med Veikko om hans situation. Inte minst för att Veikko har svårt att förstå vad som sägs när han inte pratar svenska! Trots detta fortsätter de oannonserade besöken. Nu senast var det Socialnämndens ordförande Annica Hörnsten Blommé (m) som hälsade på Veikko. Pentti skriver själv:
Så blev det igen! Vår ”vän” Annica smög till pappa igen i går kväll. Meddelade personalen att hon kommer mellan 18.00-19.00 som då skulle meddela det till min pappa!
Hon kom 19.00 med ” alternativa” lösningar!
Oklart för mig vad som avhandlades för jag fick inget meddelande.
Pappa kunde inte heller riktigt förklara vad det handlade om!
Jag får väl höra när jag får tag på människan!
Förvånad,Nej!
Niinhän siinä kävi taas, että meidän ”ystävämme” Anica hiipi isän luokse eilen illalla.
Ilmoitti vaan hoitopaikan henkilökunnalle että hän tulee 18.00 ja 19.00 välillä jonka sitten piti välittää tieto isälle.
Hän tuli myös kello 19.00 kertoen ”eri vaihtoehdoista”!
En tiedä mistä puhuttiin koska en tiennyt olla mukana.
Isä ei pystynyt selvästi kertomaan mistä oli kysymys!
Täytyy vaan saada kyseinen henkilö käsiin ja selvitys siltä.
Yllättynyt, en!
/Pentti Virtanen
maj 13, 2010 Lämna en kommentar
Ryktet sprider sig. Flera finska medier uppmärksammar nu Veikkos fall. Finska Nyhetsbyrån, STT har skrivit om frågan och bland annat Iltalehti har publicerat artikeln.
Likaså skriver finska tankesmedjan Magma om saken här.
Fantastiskt – stort tack till alla som engagerat sig! Fortsätt göra det och kommentera här på bloggen och på Facebook om ni känner för det!
maj 9, 2010 Lämna en kommentar
90-årige finska krigsveteranen Veikko Virtanen står inför ett sista slag. Som han tyvärr ser ut att förlora. Vaxholms kommun, där Veikko är bosatt, vägrar nämligen att ordna en flytt till ett finskspråkigt äldreboende – en flytt som skulle ge honom en möjlighet att leva sina sista dagar med värdighet.
Veikko är blind och pratar ingen svenska. Hans kontakt med omvärlden sköttes tidigare i hög grad av hans fru, som gick bort i höstas. Sedan dess har Veikko bott själv på ett svenskspråkigt äldreboende utan att kunna kommunicera med personalen. Det enda han vill, hans sista önskan är att få komma till ett finskspråkigt äldreboende.
Enligt lag är kommunen skyldig att ordna finskspråkig vård – om det finns behov för det. Och det är svårt att hitta någon som skulle behöva det mer än Veikko. Men Vaxholms kommun och socialchef Susanne Erixon vägrar. Ärendet har bollats fram och tillbaka i kommunen sedan augusti förra året. SVT Uutiset har sökt Erixon ett flertal gånger – men hon vill inte ens plocka upp luren. Se det oerhört gripande inslaget om Veikko och hans kamp här (textat på svenska).
Veikkos berättelse är förmodligen bara en av många i Sverige – landet som slår sig för bröstet för sitt sociala omvårdnadssystem.
Det är dags att någon tar ansvar. Och i alla fall lyfter luren.
En sista kamp 