Hyvästi, Veikko! Farväl, Veikko!

Veikkos kista den 9 november 2012Veikko har lämnat oss och han har också lämnat kampen till oss yngre. Tacksam för sina harmoniska sista år med många vänners stöd och hjälp var han alltid, in i det sista. Han är nu återförenad med sin livskamrat i minneslunden i Vaxholm, i kretsen av familjen vid minnesstunden i Vaxholms kapell den 9 november 2012.

Veikko on poistunut keskuudestamme

Veikko har lämnat oss. Han var oerhört älskad och är mycket djupt saknad.

Sisuradio uppmärksammar Veikko och sände idag Virpi Inkeris fina intervju med Veikko, som gjordes i november 2010 (på finska/suomeksi).

Veikkos 92-årsdag firades på Suomikoti

Veikko skär upp sina födelsedagstårtorVärldens bästa Veikko firades på Suomikoti på söndagen den 2 september. Födelsedagsbarnet självt var i mycket god form – han klagar förresten aldrig och då menar jag aldrig – och skar själv upp sina tårtor. Personalen var som vanligt vänlig och tillmötesgående. De bryggde kaffe och lät oss hållas när vi plockade fram kaffekoppar och assietter och ordnade vårt lilla tårtkalas.

Annikki var förstås med, hon blommar alltid upp när hon kommer ut till de andra finska gamlingarna och får några timmars trevlig samvaro och kan prata med Veikko, Tyra och de andra. Nu håller vi bara tummarna för att hon snart ska få flytta dit, hon också, så att hon slipper sitta ensam i sin stora våning på Östermalm.

Pentti hade köpt finfina tårtor, lite annorlunda (särskilt den neongröna…) men jättegoda. Alla åt med ganska god aptit, åtminstone en liten bit var. Veikko berättade att han har gått upp i vikt, hela två kilo på senare tid, och menade att byxorna började sitta åt lite grann. Vi var alla glada över att han såg lite rundare ut i ansiktet, men de två kilona syntes då rakt inte på hans (tidigare) 177 cm långa kropp. Pentti skämtade som vanligt rått men hjärtligt med sin far och sa att snart måste Suomikoti bredda dörrarna så att Veikko ska kunna komma ut och in. Och Veikko skrattade sitt smittande skratt och då skrattade alla andra också. Det råder en sällsynt och speciell jargong mellan Vrtanen Senior och Virtanen Junior, lite finskt rå, som sagt. Men kärleken mellan dem är inte att ta miste på och bättre son än Pentti kunde Veikko aldrig ha.

Stämningen var god och vi fick oss många glada skratt, som vanligt. Särskilt när Tom, vårdare på Suomikoti, och Veikko körde igång sitt snack om vad jag vill kalla deras låtsaskompis, ”295 kilon sonni Laihiasta, jolla on kaksi kultahammasta ja kultainen nenärengas”. (Översättning: ”Den 295 kilo tunga tjuren från Laihia, som har två guldtänder och en nosring i guld”). De pratar varje dag om den där låtsaskompistjuren och hittar på en massa historier om den, och så skrattar de som två barnungar åt sina fantasier.

Onhan se hieman ihmeellistä että ihminen kutistuu vanhetessa.

Sa Veikko, som inte längre är riktigt 177 cm lång. (Översättning: ”Nog är det lite konstigt att en människa krymper ihop när hon åldras”). Ja, Veikko, så är det nog, du har krympt en del i takt med att du åldrats. Men en sak krymper aldrig hos dig: ditt vackra och varma hjärta!

Grattis på födelsedagen, allrakäraste Veikko!

Veikko och Merit  Veikko och Annikki  Pentti, Pirkko, Veikko  Pentti och Tyra  Balkongen på Suomikoti

Ännu ett fint besök hos Veikko på Suomikoti

Idag hämtade Pentti Annikki hemma hos henne på Östermalm och plockade upp mig (Merit) vid 7Eleven på Renstiernas gata för vidarefärd till Suomikoti.

Eftersom vädret var så varmt och skönt, tog vi med oss en kaffekorg som personalen hjälpte oss med, med nybryggt kaffe, mjölk och socker och härliga bullar av olika slag, och gick ut i den fina trädgården. Det var Veikko, Annikki, Tyra och Marjatta, förutom Pentti och jag.

Det var frodigt, grönt och vacker och stämningen var fin. Glada skratt och mycket prat. Och så frågesport igen (här finns frågorna), precis som förra gången (Tipspromenad för finska åldringar). Pentti och jag gick runt och plåtade de nya, inplastade frågorna och så gick vi igenom dem runt kaffebordet. Alla deltog med liv och lust och många svar var rätt, en del fel och när frågorna var slut ville allihop ha fler, så vi fick leta fram de tidigare frågorna, från förra tipspromenaden och fylla på med dem.

Som vanligt var det några trevliga timmar som förflöt i våra kära Suomikoti-vänners lag. Veikko ser fram emot sin födelsedag om två veckor och Annikki planerar att köpa honom en liten flaska konjak i present. Men det vet han förstås inte om, det ska vara en överraskning!

Tipspromenad för finska åldringar på Suomikoti

Pertti och VeikkoLäs först här om besöket hos Veikko på Suomikoti den 29 juli. Vid besöket berättade Veikko och Tyra om tipspromenaden som personalen ordnat åt dem. Någon lätt promenad och några lätta frågor var det definitivt inte frågan om…

Här är de tio frågorna som utgjorde tipspromenaden på Suomikoti. Klicka på frågebilden så förstoras den och frågorna kan läsas. Bladen med frågor var fastsurrane vid björkar och staket och annat och utspridda över ett ganska stort område. Frågorna var inte precis gjorda för ”mindre begåvade” och ingen hade förstås tillgång till Google… (Jag har översatt frågorna till svenska här). Hyvä, suomalaiset!

En härlig sommardag på Suomikoti!

Krister Nordström, Pefrtti J Koistinen, Veikkos son Pentti Virtanen och jag (Merit Wager) tillbringade några härliga timmar på Suomikoti söndagen den 29 juli. Det var varmt, lagom mycket sol och jätteskönt på uteplatsen, dit vi tog med oss Veikko. Tra var också med, hon gillar sällskap och är en jättetrevlig och glad kvinna som det är kul att prata med. Hon berättade bland mycket annat att hon är ”den enda gamlingen på Suomikoti som har rymningstillstånd” och att hon åker in till stan lite då och då och går runt och tittar.

Den jättefina personalen packade en kaffekorg åt oss med nybryggt kaffe, koppar, glas och en tillbringare vatten. Krister hade med sig bullar och vi kunde avnjuta ”bullkaffe” i härlig miljö och pata om ditt och datt. Men vi saknade Annikki, som var lite dålig och inte kunde följa med denna gång. Här är en kavalkad av bilder från dagen. OBS! För muspekaren över bilderna så ser ni bildtexterna!

Än en gång konstaterade vi alla som besökte Veikko på Suomikoti att: ”Så här borde alla gamla få ha det”!

Far Veikko och son Pentti

Krister, Veikko, Tyra och Pentti

Pertti och Veikko

Frodig växtlighet  i Suomikotis trädgård

Odling  på Suomikoti

Krusbär. Suomikotis trädgård.

Svarta vinbär. Suomikotis trädgård.

Utanför Suomikoti

Utanför Suomikoti

Veikko, Pentti, Krister

Veikko

Suomikotis växthus 29 juli 2012

Med Annikki på besök hos Veikko och de andra på Suomikoti

Den 17 juni var det äntligen dags igen att, tillsammans med Annikki Hansen, besöka Veikko, Tyyra, Anna-Liisa och de andra på Suomikoti. Och den här gången med en betydligt gladare Annikki – nu står hon ju äntligen i kö för att själv också få komma till Suomikoti (läs här om Annikkis kamp). Även om hon hade ramlat och skadat sig ganska illa, något hon hela tiden oroat sig för ska hända, var hon efter omständigheterna pigg och verkade starkare än innan beskedet om rätten att ställa sig i kö, kom.

På Suomikoti var allt som vanligt. Personalen var som vanligt lättsam och trevlig och bjöd oss på nybryggt kaffe och småpratade om allt möjligt. Och åldringarna var där och välkomnade Annikki, som de lärt änna genom hennes många besök där. Annikki satt en bra stund och pratade med Veikko och sedan försvann hon och Tyyra, likt två bästisar, in på Tyyras rum ett tag för lite ”girl talk”. Krister Nordström, en klippa, var med under besöket och Pentti förstås som oförtröttligt hämtar Annikki och kör henne till Veikko och sedan hem igen hela den långa vägen till Åkersberga. Och så jag, som har skrivit texten (se under rubriken).

Efter drygt en timme var det lunchdags för de boende och då hade vi hunnit dricka kaffe, äta medhavda bulllar, prata med alla och det var dags att åka. Det spöregnade, Annikki uppfann en regnhatt av en plastpåse och Pentti körde fram bilen ända till porten.  Den enda manliga vårdaren följde oss och vinkade farväl.

Nästa gång vi åker till Suomikoti ska det vara sol och varmt så att Veikko och Annikki och vi andra kan sitta ute på den fina uteplatsen!

Veikko & Annikki

Pentti och Tyyra
Krister i korridoren
Anna-Liisa