”Peikko-pappa”

I söndags svängde vi förbi Suomikoti. Min familj ville också hälsa på Veikko – senast Elias såg Veikko var när vi hälsade på honom i somras, hos Pentti i vackra Åkersberga. Den dagen kommer treåringen fortfarande ihåg, och återseendet av ”Peikko-pappa” lockade omedelbart fram ett leende.

Min fru Jenni, som för något år sedan också jobbade en sväng som läkare på Suomikoti, träffade Veikko för första gången och hade ett samtal med honom om den nya tillvaron. Det verkade som att Veikko gillade sällskapet och att få berätta sin historia igen, även om det kom fram en tår när hans bortgångna fru Vieno kom på tal. Det är lika rörande varje gång att se hur mycket man kan sakna och med vilken värme man kan minnas en annan människa.

Det blev också mycket skratt och leenden. Veikko verkade uppskatta när Elias härjade i rummet, även när ljudvolymen gick upp en del. Det är lustigt hur de flesta gamla människor förhåller sig till småbarn som leker och har sig. Det är som om något i dem lyser upp lite extra.  Kanske är det gamla, varma minnen som väcks till liv.

Veikko berättade vidare hur han verkligen njuter av att bada bastu på fredagarna och hur mycket han gillar personalen. Han nämnde också hur han sover ofantligt mycket bättre om nätterna nu, jämfört med de mörka timmarna på Cyrillus.

Pentti dök upp efter en stund och passade på att hänga upp stora blåa och vita (förstås) tygdukar i taket för att dämpa den lite ”hårda” akustiken i rummet. Några mattor blir det ju inte tal om med tanke på risken att Veikko kan snubbla på dem. Pentti berättade också att Veikko gått upp i vikt på gamla dagar. Måste vara den nyfunna aptiten och alla piroger som han vräker i sig?

”Peikko-pappa” lever livet efter 90.

/ Mikko

Annonser

Pentti skriver: Veikko önskar sig en ”manlig” deodorant

Hej på er!

Jag var på besök hos Veikko som vilade sig efter lunchen. Jag levererade en gungstol (varför tror man att alla gamlingar skall ha en gungstol?) som har långa anor från Finland i min ingifta släktgren. Vi hann knappt installera stolen när vi får sällskap från personalen. Veikko skulle då provsitta och fick hjälp med att gunga. Han verkade trivas som fisken i vattnet, speciellt när det var en vacker kvinna bakom stolen!

Gungstolen fick oss för övrigt att ha en lång pratstund om gamla detaljer med hus, sommarhus mm. och försäljningar av dessa efter flytt till Sverige. Det ena gav det andra och det blev mycket prat om släkten, relationer och olika händelser i släkten.Veikko minns också så otroligt små detaljer tex.om hans maskiner som han jobbade med i den egna verkstaden.

Tiden gick fort och jag lämnade Veikko till mellanmålet och han försäkrade mig att jag behöver inte oroa mig för någonting alls. Han har det bra, tiden går fort med alla aktiviteter och att ”flickorna” tar väl hand om honom. Hade dock en önskan kvar, att jag måste skaffa honom någon”manlig” deodorant för kvinnofolkets skull! Se där, en nittioåring!

Hälsningar/Pentti

Pentti rapporterar: Pappa på strålande humör

Hej på er!

Har ganska fullt upp och lite till men det är roligt och spännande! Snabbvisit hos pappa på söndagen( den 3 oktober) och jag har återställt ordningen med min första målning, som var tillägnad mina föräldrar.

Den är målad 2003, men hamnade i förrådet vid pappas flytt till Suomikoti.Pappa var också mycket  glad över att få besök av sin sonson och hans fästmö och var på strålande humör!

Pentti Virtanen

Veikko Virtanen i Ruotsin Suomalainen

Här artikeln som tidningen Ruotsin Suomalainen publicerade efter Veikkos 90 årskalas på Suomikoti. Har inte varit uppe här tidigare. Skriven på finska – den som vill översätta till svenska får gärna göra det!

Sotaveteraani Veikko Virtanen vietti maanantaina 90-vuotissyntymäpäiviään Suomikodissa.

– Minun kuntoni on parantunut täällä Suomikodissa ja tunnen itseni nuoreksi mieheksi. On ihmeellistä, että ihminen voi muuttua niin paljon näin vanhalla iällä, pirteä Veikko vakuuttaa.

Suomikodin johtajan Katriina Åbergin ei tarvinnut pyytää kahdesti päivänsankaria tanssimaan tangoa juhlapäivän kunniaksi. Kuutamo-orkesteri solistinaan Darya Pakarinen tanssittivat yleisöä.

Syntymäpäiväkakku ja kahvi maistuivat hyväntuuliselle Veikolle. Onnittelujen ja henkilökohtaisten lahjojen jälkeen seurasi puheiden vuoro. Suomen suurlähetystön sosiaalineuvos Timo A Tanninen toi Veikolla suurlähetystön ja virallisen Suomen onnentoivotukset.

– Voit antaa tämän Suomen lipun liehua lipastosi päällä, Tanninen ehdotti.

Tanninen kiitti Pentti Virtasta siitä, että hän on hoitanut isänsä asiaa erinomaisella tavalla ja lähti hakemaan oikeutta valitusteitse.

– Olemme päässeet näin pitkälle ja asia on saanut paljon julkisuutta. Toivon, että isäni tapauksesta on hyötyä muillekin, Pentti Virtanen toteaa.

Tanninen korosti, ettei Veikon tapausta tule nähdä Veikon yksityisenä asiana. Tapauksella on suuri merkitys suomenkielisen vanhustenhuollon järjestämisessä Ruotsissa. Suurlähetystön kotisivuilla on julkaistu tiedoksianto, jossa neuvotaan kuinka tulee menetellä valituksen tekemisessä. Tanninen antoi tunnustusta myös kaikille taustahenkilöille ja Facebook-tukiryhmälle.

Sanavalmis syntymäpäiväsankari ja kahden maan julkkis kiteyttää ajatuksiaan onnenkyynel silmäkulmassaan.

– Pitää etsiä parempaa vaihtoehtoa, jos asiat eivät ole hyvin.

Alexander Milrin

Fler bilder från festen

Fler bilder från Veikkos 90-årskalas. Tack till Alexander Milrin!

Veikko med Pirkko Sinkkonen, Finska pensionärernas riksförbund i Sverige, och socialråd Timo A Tanninen från Finska ambassaden

Veikko och Darya Pakarinen

Födelsedagstårtan!

Veikko och Suomikotis verksamhetschef Katriina Åberg

Veikko fyllde 90 till tonerna av Månskensorkestern

Det var det här som var målet från början. När vi började med bloggen och Facebook-gruppen bestämde vi att Veikko ska bort från Cyrillus och få fira sin 90-årsdag på Suomikoti. Det känns oerhört bra att det blev så. Idag kunde vi, som samlades på Suomikoti för att fira Veikko, se honom njuta av tillvaron och ömsom skratta och ömsom gråta av lycka. Det var många av oss som fällde en tår med honom. Inte minst när delar av den fantastiska Darya & Månskensorkestern spelade sina tolkningar av gamla finska klassiker från tiden då Veikko och många av hans kamrater på Suomikoti fortfarande var i sin ungdoms dagar. Tack så mycket Darya och gänget!

Socialrådet Timo A Tanninen, Finlands ambassad, och Veikko.

Vi fick också höra fina tal, bland annat från socialrådet Timo A Tanninen från Finlands ambassad. Mest applåder fick nog ändå Pertti J Koistinens dikt! Med värme, kärlek, rytm och en rejäl dos torr och karg finsk humor fick han hela salen att jubla. Ni kan läsa dikten i sin helhet snart här på bloggen. Ett stort tack till alla närvarande för en dag som ingen av oss kommer att glömma. Allra minst Veikko, som till och med fick ta ut svängarna på dansgolvet.

”Det är ju nu livet börjar”, som Veikko själv säger.

Besök hos Pentti och Veikko

Hej veikkolaiset!

Flyttdagen närmar sig – idag återstår det bara 3 dagar innan Veikko äntligen får packa väskorna och flytta in på Suomikoti. Det känns verkligen fantastiskt att den dagen snart är här, det som alla vi, och framförallt Pentti och Veikko kämpat för under så lång tid.

Under helgen har flera av oss hälsat på hos Pentti för att fira lite i förväg. Det har grillats, pratats och badats så det står härliga till. Igår var bland annat Pertti, Krister och Anne på besök, och idag var det min tur att hälsa på en till synes lättad och nöjd Veikko, där han satt på Penttis veranda.

Vi tittade på gamla fotografier, samtalade, åt karelska piroger (tack Anne!)  och njöt av solen. Vykortshögen med kort från Veikko-stödjare togs också fram.

På onsdag går flyttlasset till Suomikoti. Tyvärr kan jag inte närvara då, eftersom jag befinner mig på Gotland, men som tur är finns det ju andra Veikko-stödjare på plats för att hålla ställningarna. Lycka till och ett varmt tack till er allihopa! Avslutningsvis en bild på menige Veikko Virtanen, 20 år. Leendet känns igen, än idag. / Mikko Viitala