Kommunstyrelsens ordförande i Vaxholm, Per Mosseby (M), bloggar om Veikko

Kommunstyrelsens ordförande i Vaxholm, Per Mosseby (M), bloggar den 1 juni om Veikko. Bland annat:

Denna ansökan har jag fått förvaltningens löfte om att man ska handlägga på snabbast möjliga sätt, för att se om Veikkos behov har förändrats. Skulle behoven ha bedömts förändrats ifrån det tidigare beslutet kommer vi naturligtvis tillgodose dessa behov.

Han skriver också att den bild media förmedlat är att Veikko inte talar svenska och inte har tillgång till finskspråkig personal. Det är möjligt att media har förmedlat en sådan bild.

Både här på bloggen och på Facebook-sidan Veikko vs Vaxholm har vi försökt förmedla hur det ligger till så sanningsenligt och ”korrekt” (= Vaxholms ansvarigas favoritord) som möjligt. Och vi har berättat att den svenska Veikko lärde sig i vuxen ålder (kring 45) till stor del försvunnit, särskilt som han alltid talade sitt modersmål med sin hustru Vieno som avled i höstas, och med sina barn. Det är med allt större möda och med alltmer tappade ord och mindre förståelse av sammanhang, som han kan ta till sig något på svenska.

Man kan inte tala om ”finskspråkig personal” när det någon gång emellanåt kommer någon med inte så goda kunskaper i finska och hämtar Veikko till måltider. Det finns ingen att umgås med på finska, han hör inte språket omkring sig; hans liv som blind och finskspråkig utan sällskap blir ytterst torftigt. Så här skrev biståndshandläggaren i sitt yttrande gällande Veikko

2010-03-01 kontaktar biståndshandläggare Linda Sahlin verksamhetschefen Karin Wigstrand på Norlandiacare. Efter det att hon skrev sitt utlåtande i december 2009 så har det skett en förändring i personalsituationen och hon uppger att det i nuläget inte finns någon finsktalande personal i Cyrillus.

Socialautskottet anser att de uppgifter som inkommit i och med överklagan inte föranleder till någon ändring av beslutet och stå fast vid tidigare fattat beslut.

XX
Biståndshandläggare

Dokumentet är märkligt nog odaterat, men icke desto mindre finns det i högen av handlingar som hunnit samlas i Veikkos ärende. Det finns en hel del annat märkligt också, i denna historia. Man har kanske inte varit van vid att behöva stå för vad man säger och gör, men i Veikkos fall kan man inte svära sig fri när en hel del som man inte talar sanning om kommer ut.

Kommunstyrelsens ordförande i Vaxholm besökte Veikko

Det var mycket uppskattat både av Veikko och oss som fört Veikkos talan och kämpat för att han skulle få lämna äldreboendet Cyrillus i Vaxholm och flytta till Suomikoti, att kommunstyrelsens ordförande i Vaxholm, Per Mosseby, idag besökte Veikko!

I ett av de värsta snöovädren på länge kämpade Pentti Virtanen och jag (Merit Wager) oss fram i oändliga bilköer och långa omvägar i rena rama snööknen. Man såg inte mycket, det var som en tät dimma av snö. Vart man än tittade var det bara vitt, vitt, vitt. Pentti passade förstås på att köra lite vinterrally på några småvägar, det var uppiggande!

Vuokko Aspfors-Toivonen, eknomiansvarig på Suomikoti, hade ordnat med kaffe och smörgåstårta i festsalen och där kunde vi prata med Veikko och om hur Suomikoti drivs etc. Per Mosseby såg en märkbar skillnad till det bättre hos Veikko och Veikko berättade att han gått upp hela 10 kg sedan han kom till Suomikoti. ”På Cyrillus satt pappa ensam på sitt rum och någon kom in med kaffe och en macka till frukost”, berättade Pentti. ”Ja, här äter de frukost tillsammans och då är det gröt och yoghurt, juice och kaffe och bröd, en rejäl frukost,” sa Vuokko.

Vuokko berättade också för Per Mosseby om hur verksamheten drivs som en ideell förening och att man satsar starkt på personalen som har goda löner (lite över avtalsmässig lön). ”Vi har 90 personer på lönelistan, ca 71 årsarbetare”, berättade Vuokko. ”det är ca 1,4 anställd per boende. Fem sjuksköterskor och egen, finsktalande läkare har vi också. Och vi satsar mycket på utbildning, nu senast fick alla, varenda en inklusive vaktmästaren, gå en utbidning om demens. Det är viktigt att man förstår demenssjuka, varför de blir aggressiva etc.”

Per Mosseby var genuint intresserad, men blev lite förvånad över personaltätheten och undrade om det utfördes mycket ideellt arbete av frivilliga. ”Nej”, sa Vuokko. ”Alla är anställda och vi betalar bra löner. Vi gav t.o.m. en lite större löneökning nu, än avtalet krävde. Vi har så duktig personal”.

Efter kaffet visade Vuokko bastun, där en trevlig bild av Veikko och Per på bastulaven togs Tidigare har bilder tagits av Veikko tillsammans med socialminister Göran Hägglund och tillsammans med EU- och migrationsminister Astrid Thors tagits i bastun, så det börjar bli en tradition att alla Veikkos gäster förevigas där.

När Per Mosseby tog farväl, lovade han att komma tillbaka på sommaren då man kan sitta på den fina uteplatsen och även ta en titt in i Suomikotis växthus. Kanske tar han då med sig någon eller några andra också, från Vaxholm. Vuokko hälsade honom välkommen tillbaka och tackade för att han kommit på besök. Innan han lämnade Suomikoti skrev han, som alla gster, i gästboken. Det han skrev var ett mycket gott betyg åt Veikkos och 53 andra sverigefinländares hem och det gjorde oss alla glada:

Kommunstyrelsens ordförande i Vaxholm den 7 juni

Till skillnad från den kommunala tjänsteman som på ett helt otroligt svamligt sätt försökte kommunicera med media och de människor som väntade på besked om vad socialutskottet kommit fram till i Veikkos ärende, kunde kommunstyrelsens ordförande Per Mosseby på ett betydligt enklare och rakare sätt tala om vad han tyckte (bara det är ju ovanligt…) och vad som gällde. Titta på videoklippet här!

Se och hör videoklipp med den kommunala tjänstemannen här och här.

Veckobrev – det efterlängtade beskedet

Hej alla trogna Veikko-stödjare, hei kaikki uskolliset Veikon tukijat!

Per Mosseby & Anne Neffling Ulveby

Idag kom det efterlängtade beskedet: Vaxholms kommun låter Veikko flytta till Suomikoti!

Det är en seger – äntligen tog Vaxholms kommun sitt förnuft till fånga. En sak är dock helt säker: u tan det massiva stödet och engagemanget från medlemmarna i Facebook-gruppen Veikko vs Vaxholm hade Vaxholms kommun inte gett med sig och fattat det här beslutet. Det är på grund av alla er –  nästan 20 000 människor –  som Veikko nu får sin önskan om att tillbringa sina sista år i en miljö där han kan göra sig förstådd uppfylld! Kiitos teille kaikille siitä! Tack till er alla!

Den gångna veckan har varit fylld av möten och diskussioner. Det är mycket som har skett bakom kulisserna som vi inte vet någonting om. Några av ”de ansvariga” har åkt/skickats iväg på långsemestrar eller tjänsteresor (just långa tjänsteresor har kommunen av någon anledning alltid råd med), samtal och diverse besök mellan kommunen och de närstående har genomförts och socialnämnden har sammanträtt under ett extrainkallat möte i onsdags den 2 juni. Utanför kommunhuset samlades då återigen en skara varma och engagerade Veikko-stödjare som till och med dokumenterade det hela och postade alltsammans på Youtube – det är underbart hur självgående och drivande våra fantastiska finnar är!

Förra lördagen var kommunstyrelsens ordförande Per Mosseby (M) på besök hos Veikko. Det kändes som att någon för första gången verkligen lyssnade och tog till sig det Veikko sade. Nu, drygt en vecka senare har beslutet tagits. Längre än så tar det inte att gå en gammal människa till mötes. Det hela visar hur fort det här ärendet hade kunnat behandlas om bara viljan hos politiker och tjänstemän i Vaxholms kommun hade funnits där från början. Istället lämnas man med en lite bitter eftersmak – Veikko hade kunnat sitta på Suomikoti redan för länge sedan, vore det inte för Vaxholms märkliga och ytterst olämpliga agerande. Hela den här affären kommer att sätta en stämpel på Vaxholm som kommer att sitta kvar under en lång tid framöver. Det är mycket som fortfarande bör och kommer att lyftas fram i ljuset.

Det viktigaste just nu är hur som helst att Veikko kan ställa in sig på en flytt till Suomikoti. Det är glädjande, inte bara för Veikko, utan också för hans son Pentti som kämpat och malt på mot kommunen sedan augusti förra året. Det har krävt oerhört mycket kraft och tålamod från en man som personifierar den finska sisun. Tack Pentti, för att du orkat gå hela vägen!

Till sist – det har varit fantastiskt att se den omtanke, värme och det brödra- och systraskap som visats upp under den senaste månaden. Veikkos kamp har enat människor över generations- , språk- och landsgränser. Det är rörande hur enade och envisa vi kan vara när det väl gäller. När det handlar om att göra rätt för sig. Det har Veikko och alla ni andra verkligen gjort.

Det samma kan man tyvärr inte säga om Vaxholm.

Kaveria ei jätetä – man lämnar inte en kamrat!

Mikko Viitala

Är det dumskallarnas sammansvärjning i Vaxholms kommun?

Idag sade socialchefen Susanne Erixon i Vaxholms kommun, på en fråga från en reporter, att Veikkos ärende inte ska tas upp på socialnämndens sammanträde på onsdag den 2 juni för det är inte socialnämnden utan socialutskottet (som består av samma människor…) som fattar den typen av beslut, och socialutskottet ska ha ett möte den 22 juni.

Men i klippet om Veikko i P4 säger dock kommunstyrelsens ordförande Per Mosseby (M) mycket tydligt att ärendet ska tas upp på onsdag.

Varför säger då socialchefen Susanne Erixon en sak och kommunstyrelsens ord förande Per Mosseby en helt annan? Är det Dumskallarnas sammansvärjning på gång i Vaxholms kommun, eller vad är det som händer? Och vad är det som gäller?

När det här med Veikko är över så måste de nog ta och rensa upp i kommunens viktiga politiska nämnder och utskott och på viktiga tjänstemannaposter. Så här rörigt och ostrukturerat ska det inte vara. Hur ska kommunens invånare kunna känna tilltro till människor som agerar så som socialnämndens ordförande och vice ordförande samt kommunens socialchef och vård- och omsorgschef  gör? Det kanske är dags för lite rotation på vissa områden – att sitta 15 år på samma post är kanske inte så bra… Nya, kreativa och framförallt inkännande och visionära personer som arbetar för alla kommuninvånares bästa vore väl något att satsa på?

Veckobrev – viikkokirje: Vägen framåt

”Jag känner mig desperat. Funderade inatt på att om man skulle ta och demonstrera. Ta med sig sovsäck, liggunderlag och matsäck och ”parkera” utanför Vaxholms kommunhus, tills dom säger JA till att till att Veikko får flytta…”. / Iris

Iris, en av medlemmarna i FB-gruppen uttrycker det väldigt många verkar känna i fallet Veikko vs Vaxholm. Frustration. Och en oerhörd vilja att göra någonting.

Uttalandet är talande för det engagemang som fullkomligen forsat ut i Facebook och på bloggen under den senaste veckan. I förra veckobrevet skrev jag att vi kommit upp i 1600 medlemmar. Idag är vi uppe i drygt 17 000! Det är makalöst, och ett bevis på att den gamla finska devisen från krigstiden i allra högsta grad fortfarande gäller. Kaveria ei jätetä – man lämnar inte en kamrat!

Det var i tisdags som Aftonbladet skrev stort om fallet. Martin ”E-type” Erikson hade sett inslaget om Vaxholms behandling av Veikko och bestämt sig för att själv åka och besöka honom. Naturligtvis blev Sveriges största kvällstidning då intresserad. Enligt Aftonbladet var artikeln om Veikko den nyhet som gjorde störst avtryck i veckan! Tack Martin för ditt stöd.

Därefter har det fortsatt. SVT, SR, Yle, MTV 3, svenska och finska dags- och kvällstidningar har hjälpt till att göra Veikkos fall känt för allmänheten i båda länder. Och framförallt är det ni – alla underbara, engagerade Veikko-stödjare som sett till att stödet vuxit något enormt! Så pass mycket att en president, fyra ministrar (två finska och två svenska) och riksdagsledamöter uttalat sitt stöd för Veikko. Ett antal JO-anmälningar mot de ”ansvariga” i Vaxholms kommun har gjorts och det går nuförtiden att läsa om Veikkos öde i artiklar om Vaxholm på Wikipedia. Den driftighet och aktivitet som så många visat under den gångna veckan värmer oerhört. Det är också något som de ”ansvariga” i Vaxholm aldrig hade väntat sig.

I tisdags fick vi till sist, efter att ha stått ute i kvällskylan i nära två timmar, träffa de ”ansvariga” i socialnämnden. Ordf Annicka Hörnsten Blommé (M), ledamot Anette Dahlgren (S) och socialchefen Susanne Erixon. Det blev ett ganska laddat möte och det första de tre frågade var ”vad har ni för relation till den här mannen, egentligen”? De ”ansvariga” kan helt enkelt inte förstå hur andra människor orkar bry sig om en 90-årig, skröplig finsk krigsveteran, utan att vara nära släkt eller gamla vänner! Och det här är alltså människor som har som jobb att bestämma och bry sig om just de gamla och svaga i samhället.

Hur många ska vi behöva bli innan Vaxholm med sina politiker och tjänstemän ska agera? Ska vi sätta kommunen i blockad? Svälta ut dem? Ska vi annektera Vaxholm, dra ut de ansvariga och rulla dem i tjära och fjädrar? NEJ! De ska göra sitt jobb! Det är allt vi begär! Det är allt Veikko vill! / Heikki

Heikki – kanske, kanske börjar politikerna lyssna nu. Igår träffade Merit och jag Veikko igen. Med karelska piroger, äggsmör och Tapio Rautavaaras samlings-cd delade vi många skratt tillsammans. En som också tog sig tid för att träffa Veikko var den högsta politikern i Vaxholm – kommunstyrelsens ordförande Per Mosseby (M). Det blev ett lyckat möte. Veikko fick själv berätta om vad han vill och hur den långa väntan varit för honom. Det verkade som att Per Mosseby verkligen lyssnade. Tillsammans med Pentti skrev Veikko sedan en ny ansökan om en flytt till finskspråkiga Suomikoti – eftersom socialnämnden hävdar att en ansökan aldrig gjorts (????) – som därefter, med översyn av Per Mosseby togs till kommunhusets brevlåda. Om detta är vad som behövs för att Veikko ska få komma till Suomikoti – so be it!

Nu på onsdag, den 2 juni har socialnämnden ett extrainkallat möte. Vi kan bara hoppas att nämnden tagit sitt förnuft till fånga och fattar rätt beslut. Vi kommer i alla fall att finnas på plats för att få ett besked. Mötet börjar klockan 17.30 och vi vill att så många som möjligt ansluter sig för att visa att vi inte kommer att sluta innan Veikkos vilja och rättmätiga önskan tillgodosetts.

Under tiden – skriv, ring, maila, fortsätt göra allt det ni gjort så bra hittills!

Mikko Viitala

Och samma på finska:

”Jag känner mig desperat. Funderade inatt på att om man skulle ta och demonstrera. Ta med sig sovsäck, liggunderlag och matsäck och ”parkera” utanför Vaxholms kommunhus, tills dom säger JA till att till att Veikko får flytta…”. / Iris

Iris, yksi FB-ryhmän jäsenistämme ilmaisi sen, mitä monet tuntevat. Turhautuneisuuden. Ja palavan halun tehdä jotain.

Lausunto on puhuva esimerkki siitä tahdosta ja innosta, jota on suorastaan tulvinut FB-sivuilla ja blogilla kuluneen viikon aikana. Viime viikkokirjeessä kerroin jäseniä olevan yli 1600. Tänään meitä on yli 17 000! Uskomatonta, ja todiste siitä, että vanha sota-ajan lause ”kaveria ei jätetä” edelleen pätee kun tosipaikka on kyseessä.

Tiistaina Aftonbladet kirjoitti jutun Veikon tapauksesta. Martin ”E-type” Eriksson oli nähnyt ja kuullut Vaxholmin käsittämättömästä tavasta käsitellä Veikkoa ja päättänyt itse lähteä paikalle selvittämään asiaa. Ruotsin suurin iltalehti oli tietenkin oitis kiinnostunut asiasta. Tuloksena oli lehden mukaan kuluneen viikon eniten mielenkiintoa herättänyt artikkeli! Kiitos Martin tuestasi.

Ja sen jälkeen myllytys on jatkunut. SVT, Ruotsin radio, Yle, MTV 3, päivä- ja iltalehdet molemmissa maissa ovat tehneet Veikon kohtalon tunnetuksi molemmin puolen Pohjanlahtea. Mutta ennen kaikkea te – kaikki innokkaat ja kiinnostuneet Veikon tukijat – olette saaneet aikaan sen, että tukivoimat ovat kasvaneet päivä päivältä voimakkaammiksi! Jopa sen verran, että presidentti, neljä ministeriä (kaksi suomalaista, kaksi ruotsalaista) ja kansanedustajat ovat heränneet ja ilmaisseet tukensa Veikon asialle. Oikeusasiamiehelle on tehty ilmoituksia ja Veikon kohtalosta voi nykyisin lukea myös Wikipediasta, kohdasta ”Vaxholm”. Osoittamanne aktiivisuus ja oma-aloitteisuus lämmittää ja on yllättänyt myös Vaxholmin päättäjät.

Tiistaina tapasimme muutaman heistä. Parin tunnin seisomisen jälkeen kaupungintalon edustalla, pääsimme vihdoin sisään. Paikalla olivat sosiaalilautakunnan puheenjohtaja Annicka Hörnsten Blommé (M), lautakunnan jäsen Anette Dahlgren (S) ja sosiaalipäällikkö Susanne Erixon. Heti ensimmäiseksi he kysyivät ”minkälainen suhde teillä oikeastaan on tähän vanhaan mieheen”?

Vaxholmin ”päättäjät” eivät yksinkertaisesti voi käsittää miksi joku jaksaa välittää vanhasta, sokeasta suomalaisesta sotaveteraanista olematta hänelle sukua tai läheinen ystävä! Ja kyseessä on siis ihmiset, joiden tehtävänä on huolehtia ja välittää vanhojen ja heikkojen hyvinvoinnista.

Hur många ska vi behöva bli innan Vaxholm med sina politiker och tjänstemän ska agera? Ska vi sätta kommunen i blockad? Svälta ut dem? Ska vi annektera Vaxholm, dra ut de ansvariga och rulla dem i tjära och fjädrar? NEJ! De ska göra sitt jobb! Det är allt vi begär! Det är allt Veikko vill! / Heikki

Heikki – ehkä, ehkä poliitikot alkavat pikkuhiljaa kuunnella. Eilen Merit ja minä tapasimme jälleen Veikon. Söimme karjalanpiirakoita munavoin kera, kuuntelimme Tapio Rautavaaran kokoelma-CD:tä ja nauroimme yhdessä. Paikalle saapui myöhemmin myös kunnanvaltuuston puheenjohtaja Per Mosseby (M). Tapaaminen oli onnistunut. Veikko sai meidän tulkitsemana itse kertoa toivomuksistaan, tarpeistaan ja kuinka hän on kokenut tämän kaiken. Vaikutti siltä, että Per Mosseby todella kuunteli. Veikko ja Pentti kirjoittivat myös uuden anomuksen siirrosta Suomikotiin – sosiaalilautakuntahan väittää nyt ettei oikeanlaista hakemusta ole edes jätetty (!!!??) – jonka jälkeen Pentti, Per Mossebyn saattamana, jätti anomuksen kunnantalon postilaatikkoon. Jos tämä kaikki vaaditaan, jotta Veikko vaan pääsee Suomikotiin, niin menköön!

Keskiviikkona, 2 kesäkuuta sosiaalilautakunta kokoontuu ylimääräiseen kokoukseen. Toivon mukaan kunta on ottanut järjen käteen ja tekee oikean päätöksen. Aiomme joka tapauksessa olla paikalla. Kokous alkaa klo 17.30 ja haluamme, että niin moni kuin mahdollista saapuisi paikalle näyttämään kunnalle, että emme luovuta ennen kuin Veikon tahto on toteutettu.

Sillä aikaa, tehkää niin kuin tähänkin saakka – kirjoittakaa, soitelkaa, lähettäkää sähköpostia kunnalle ja kertokaa mielipiteenne!

Mikko Viitala

Kommunstyrelsens ordförande besökte Veikko

Lördagen den 29 maj besökte Kommunstyrelsens ordförande Per Mosseby (M) Veikko Virtanen

Vi åkte ut till Vaxholm för att hälsa på Veikko och hade med oss karelska piroger och äggsmör, saltgurka och svampsallad. Veikko åt med god aptit.

Vi hade bjudit Per Mosseby att komma och hälsa på Veikko, se hur han mår och prata direkt med honom om hur han har det och vad han vill. Och han hörsammade inbjudan.

Besöket var en överraskning för både Veikko och Pentti, Veikkos son. Vi ville inte säga något i förväg eftersom besvikelsen hade blivit stor om besöket av någon anledning inte blivit av. Men när Per Mosseby, som vi bett honom, ringde när han var i närheten, meddelade vi Veikko och Pentti att ett ”överraskningsbesök” var på väg och strax därpå steg han in och presenterade sig för de båda herrarna Virtanen.

Besöket blev lyckat och Veikko var mycket glad över att ”någon” – och dessutom självaste kommunstyrelsens ordförande – från kommunen kom och verkligen ville lyssna på honom, direkt på honom själv. Och Veikko var mycket klar och tydlig om var han vill vara: på Suomikoti.

Medan kommunstyrelsens ordförande var kvar, hjälpte Pentti sin far med en ny ansökan (eftersom kommunmänniskorna påstår att de inte fått någon ansökan tidigare, trots att det finns bevis för att en sådan gjordes i augusti 2009) om att Veikko ska få flytta till det finskspråkiga äldrecentrum som han så länge drömt om att få komma till. Vi (Mikko och Merit) hade skrivit ett tillägg till Veikkos ansökan samt bifogade också ett usb-minne där vi sparat 7 minuter film som Merit spelat in den 25 maj, där Veikko själv säger vad han vill. Den filmen ska spelas upp vid socialnämndens nästa möte och den ska tolkas från finska till svenska så att ingen kan påstå att den inte vet vad Veikko vill!

För att vara säkra på att inte ”ansvariga” i Vaxholms kommun återigen påstår att Veikkos ansökan om att få flytta till en annan kommun, ett annat boende inte kommit in samt att de inte fått läkarintyget som talar om hur mycket livligare Veikko blir när han får tala finska (vilket alltså kommunen påstått tidigare och även biståndshandläggaren ringt Pentti och bett att få in läkarintyget trots att det redan lämnats in för länge sedan), bestämdes att kommunstyrelsens ordförande och Veikkos son Pentti skulle åka tillsammans till kommunhuset för att lägga brevet i deras brevlåda, så att det fanns vittne på att ansökan var inlämnad.

Veikko vilade sig under tiden. Han låg och lyssnade på en cd med Tapio Rautavaara som sjöng alla de gamla, välkända finska sångerna. När Pentti kom tillbaka ville Veikko än en gång gå igenom vad som hade hänt, att det faktiskt var ”niin korkea herra” (”en så hög herre!”) som hade besökt honom och varit så trevlig. Pentti förklarade allting en gång till och Veikko var mycket nöjd. Han var särskilt glad åt att Per Mosseby hade talat direkt med honom, frågat honom om hur han har det och verkligen lyssnat.

Påpekas bör, att kommunstyrelens ordförande inte fattar beslut i Veikkos ärende. Han har dock sagt att beslutet ska fattas skyndsamt och med det menas ”inom några dagar”. Med tanke på att socialnämnden sammanträder onsdagen den 2 juni och ansökan med bilagor bevisligen lämnats in idag, så är det inte alltför långsökt att tro att beslutet kommer att fattas då. Låt oss hoppas att det, efter många om och men, äntligen blir det rätta, det som borde ha beslutats för länge sedan: att Veikko får komma till Suomikoti så snart en plats kan uppbringas åt honom där.

Pistäkää sauna lämpiämään, Suomikoti!

Mikko & Merit