Tiina Kantola om besöket hos Veikko söndagen den 19 september

Ensin suomeksi, sedan på svenska! Här skriver Tiina Kantola. Tässä kirjoittaa Tiina Kantola.

Nauravaa Veikkoa tapaamassa 19 syyskuuta

Sain mahdollisuuden tervehtiä Veikkoa Suomikodissa Pentin ja Meritin kanssa, ollessani pikavisiitillä kotona Tukholmassa Irakista. Viime kerralla kotona ollessani,  kesäkuun alussa, tapasin murheellisen ja kovin väsyneen Veikon, puhumattakaan siitä kuinka huolissaan Pentti vielä silloin oli Veikon voinnista Vaxholmissa.

Nyt emme löytäneet Veikkoa huoneestaan, vaan istumasta päivähuoneessa kuuntelemassa musiikkia ja rupattamassa toisen asukkaan kanssa. Ja siellä hyöri iloinen hoitajatar leikkiä laskien. Veikon nauru oli herkässä, ja kylläpä hän oli lihonut ja saanut takaisin värin kasvoilleen. Jos en tietäisi, niin sanoisin että Veikko on noin 70 vuotias. Juttelimme Veikolle rakkaista asioista kuten saunomisesta, tanssimisesta, tietokilpailuista, karaokesta, hyvistä yöunista ja Suomikodin hyvästä ruuasta.

Pentin kanssa Veikko heitti oikein hirtehishuumoria ja hauskuutti meitä kaikkia. Ei ole epäilystäkään siitä että isän ja pojan välillä on suuri lämpö ja rakkaus, ja Luojan kiitos se saa kukoistaa vapaasti nyt kun Veikolla on hyvä olla.

Kuitenkin, molemmilla riitttää ajatuksia ja huolta siitä kuinka lukemattomat suomalaisvanhukset odottavat hoitoa omalla kielellään.

Och på svenska:

Möte med en skrattande Veikko den 19 september

Idag fick jag tillfälle att hälsa på Veikko på Suomikoti tillsammans med Pentti och Merit. Jag är på snabbvisit hemma i Stockholm från Irak. Förra gången hemmavid, i början av juni, träffade jag en sorgsen och mycket trött Veikko, för att inte tala om hur orolig Pentti då fortfarande var över Veikkos situation i Vaxholm.

Nu hittade vi inte Veikko på sitt rum, utan i dagrummet där han satt och lyssnade på musik och småpratade med en annan boende. En glad sköterska skötte sina sysslor och skojade med Veikko och Pentti.

Veikko skrattar och skojar med lätthet, och oj vad han hade lagt på hullet och fått färg på kinderna! Skulle jag inte veta, så skulle jag gissa att Veikko är 70 år. Vi pratade om allt som är kärt för Veikko; bastubadande, dans, frågetävlingar, karaoke, god nattsömn och den goda maten på Suomikoti.

Tillsammans med Pentti roade Veikko oss alla med sin speciella galghumor. Det finns ingen tvekan om att det råder stor värme och kärlek mellan far och son, och tack och lov får den blomstra fritt nu när Veikko har det bra.

Ändå har båda omsorger och tankar om de väldigt många finska gamla som väntar på vård på sitt eget språk.

Och är en glimt av humorn och skratten! Ja tässä pieni näyte huumorista ja naurusta:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: