Familjeträff hos Veikko på Suomikoti söndagen den 8 augusti 2010

Hej alla Veikko-vänner!

Jag hade just i går läst om hundraåringen som som hade klivit ut genom fönstret, lagom till i dag när vi skulle ha en familjeträff hos Veikko, innan tre av barnbarnsbarnen flyttar till Grekland. Nej, inte ensamma utan med sin mamma och pappa, varav mamman är min dotter, således Veikkos barnbarn.
 Det var lite blandade känslor. Men kan en hundraåring, så kan väl en snart nittioåring?

Veikko är ju blind men han är också envis och klok. Även om han kanske inte haft en lika internationell karriär som bokens Allan Karlsson så kunde man ju aldrig veta med säkerhet. Men jag lät mig lugnas av tanken att han i så fall inte hade hunnit så långt på grund av sitt handikapp. Å andra sidan så trodde ju myndigheterna samma sak om Allan i boken också…

Nåja, pappas tofflor var inte tomma utan det satt en harmonisk och nöjd man med sina tofflor vid matsalsbordet och var mer än tillfreds med tillvaron. Och, vart skulle han väl vilja ta vägen? Jag skulle kunna tänka mig med min enkla logik, till Cyrillus, äldreboendet i Vaxholm! Nej men! Nej, han skulle inte återvända för att gräva i det gamla, utan för att berätta om sin nya tillvaro och hur det borde få vara för alla, när man behöver riktigt omhändertagande och en rik social tillvaro. Veikko skulle nog kunna tipsa dem på Cyrillus om att bland annat att god mat och rikligt med motion kan göra underverk med människor, oavsett ålder och ursprung.

Kaffekokning på rummet, uppsättning av några tavlor, två stycken nya postkort lästes och sedan ut i den ljumma söndagseftermiddagen. Lagom varmt, mycket prat, glada miner, gott med kaffe och bullar samt  hembakade  kakor i det fria och trevlig samvaro framför allt. Sedan tillbaka till rummet i väntan på middagen som var på gång.

Varje gång när jag besöker Veikko på Suomikoti så är det någon detalj som etsar sig fast i mitt minne för lång tid framöver. Till exempel idag, när det var dags för middag, så knackade det på dörren. ”Det är tid för middag”, meddelas vi på ett mycket trevligt sätt. Jag svarade att vi kommer med Veikko om en stund, när Veikko har berättat färdigt om sina nuvarande aktiviteter och hur mycket han trivs med personalen. Vad får jag för svar då tror ni? Jo: ”Vi trivs alldeles utmärkt med Veikko också”! Och: ”Ni kommer när ni kommer”. Vilken fantastisk modell man har lyckats skapa här! Här driver man ett äldreboende där både personalen och de boende trivs med sin tillvaro fullt ut.

Jag sover gott om nätterna numera, ni kanske förstår varför!

Hälsningar/Terveisin, Pentti

P.S. Och snart fyller Veikko 90 år! Vad som händer på hans födelsedag återstår att se. Än så länge har han inte avslöjat att han skulle ha andra planer, utan vi planerar för en födelsedagsfest med Veikko närvarande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: